Om iBudo

Budo är lätt att förknippa med tekniker, grader, träningsformer och fysisk förmåga. Men ju längre man tränar, desto tydligare blir det att det också finns andra lager. Historia och kultur. Människor och relationer. Hur kunskap förs vidare från lärare till elev. Hur samma teknik kan förstås på olika sätt beroende på erfarenhet – och hur det man trodde att man förstod för många år sedan kan få en helt annan innebörd senare.

ibudo är tänkt som en plats för allt detta.

Här samlas artiklar, reflektioner och böcker om japansk budo, dess traditioner och den kunskap som omger träningen. Ambitionen är inte att presentera färdiga svar på alla frågor, utan att dela erfarenheter, väcka nyfikenhet och ibland stanna upp inför sådant som annars lätt försvinner i jakten på nästa teknik eller nästa grad.

Bakgrunden

Bakom ibudo står Rikard Sundelius, som har tränat japansk budō sedan slutet av 1980-talet, huvudsakligen inom Bujinkan Budo Taijutsu och de traditioner som förmedlats genom Hatsumi Masaaki.

Under årtionden av träning har resor, seminarier och möten med lärare och träningskamrater från olika delar av världen blivit en lika viktig del av erfarenheten som själva träningen på mattan.

Med tiden har intresset allt mer kommit att handla om det som finns bakom teknikerna: principerna, historien, överföringen av kunskap och den ibland svårfångade skillnaden mellan att kunna återge en rörelse och att faktiskt förstå vad den uttrycker.

Det innebär också en respekt för att budo inte är något man blir färdig med. Erfarenhet ger perspektiv, men leder ofta till nya frågor snarare än slutgiltiga svar.

龍水 – Ryūsui

En del av identiteten bakom ibudo finns i namnet 龍水 – Ryūsui.

Ryūsui är det budonamn (Bugo) jag fick rekommenderat att ta av en av mina mina japanska lärare, Noguchi Yukio. Ryū (龍) betyder drake och anknyter till den senare delen av min lärare Hatsumi Masaakis (stormästare i Bujinkan) eget budōnamn. Sui (水) betyder vatten och syftade på en egenskap Noguchi sensei uppfattade hos mig – förmågan att få saker att fungera och att ett "flow" i mina rörelser.

Vatten är samtidigt en passande bild för mycket av det jag uppskattar i budo. Det kan vara stilla eller kraftfullt, anpassar sig efter det som möter det och söker sin väg utan att för den skull förlora sin natur.

Den tanken har fått följa med in i ibudo.

Tradition som lever

Att respektera en tradition betyder för mig inte att göra den till ett museiföremål.

En levande tradition behöver föras vidare. För att kunna göra det måste vi försöka förstå både vad vi har fått och varför det ser ut som det gör. Samtidigt behöver varje generation förhålla sig till kunskapen utifrån sin egen tid och sina egna erfarenheter.

Det är i mötet mellan dessa perspektiv som ibudo vill befinna sig – mellan gammalt och nytt, mellan fysisk träning och reflektion, mellan det vi fått lära oss och det vi själva fortfarande försöker förstå.

Och ibland kan samma idéer berättas på helt andra sätt.

Därför ryms här både fördjupande artiklar för den erfarne budoutövaren och berättelser som introducerar de yngre till värden som respekt, mod, tålamod, vänskap och viljan att fortsätta försöka.

Kunskapen kan ta olika former. Vägen behöver inte göra det.

ibudo handlar därför ytterst inte om att ha alla svar. Det handlar om att fortsätta träna, fortsätta lära och fortsätta utforska vägen.

Mer om själva träningen i vår dojo hittar du här, om Bujinkan i sverige hittar du här och om olika budostilar i Sverige hittar du här.