Jag fick en gång frågan:

  – Vilken kampsport är bäst?

Jag svarade med en motfråga:

  – Vilken maträtt föredrar du?

En del föredrar hamburgare. Andra sushi. Någon älskar pizza och en annan skulle hellre äta en skål ramen. Det finns inget märkligt i det. Vi tycker om olika saker. Men det finns också en annan fråga, som är betydligt intressantare.

Är all sushi lika bra?

Det är skillnad mellan att tycka om en maträtt och att förstå hantverket bakom den. Man kan uppskatta den sushi som serveras på restaurangen runt hörnet. Den kan smaka bra och fylla sitt syfte. Men den som har fått uppleva sushi tillagad av någon som ägnat många år åt hantverket upptäcker ofta något annat.

Riset har rätt temperatur, konsistens och smak. Fisken har valts, skurits och behandlats med omsorg. Förhållandet mellan ris och topping är genomtänkt. Det finns en balans i det som serveras. Det som för ett otränat öga ser enkelt ut är resultatet av många års träning.

Detsamma gäller pizza. Man kan älska svensk kebab pizza och samtidigt konstatera att den är något annat än en traditionell napolitansk pizza. Det ena behöver inte göra det andra värdelöst. Men vi bör kanske inte förväxla personlig smak med hantverk, tradition och kvalitet.

Jag tror att detsamma gäller kampsport.

Smak är inte samma sak som kvalitet

Vilken kampsport är bäst?

Boxning? Karate? Judo? Taekwondo? BJJ? Muay Thai? Kung fu? Bujinkan budo?

Frågan går egentligen inte att besvara.

Människor söker olika saker. Någon vill tävla. Någon vill lära sig självförsvar. Någon söker fysisk träning. En annan fascineras av historia, kultur eller tradition. Någon vill träna hårt under några år, medan en annan söker något som kan studeras under ett helt liv.

Att säga att en viss kampsport är ”bäst” blir därför ungefär som att hävda att sushi objektivt är bättre än pizza. Men därifrån följer inte att allt är lika bra. Precis som inom matlagning finns det inom budō kunskap, hantverk och erfarenhet.

Och det tar tid att förvärva dem.

Problemet med genvägar

I vår tid finns en stark lockelse i att snabbt gå vidare.

Vi provar något en tid. När utvecklingen blir långsammare, när nyhetens behag försvinner eller när vi inte får den bekräftelse vi önskar söker vi nästa sak.

I kampsport kan det innebära att man hoppar mellan olika stilar. Man samlar tekniker, grader, seminarier och influenser. Det behöver i sig inte vara fel. Att möta andra traditioner kan vara både lärorikt och utvecklande. Problemet uppstår när bredd förväxlas med djup.

Efter några års träning är det lätt att tro att man har förstått principerna bakom det man tränar. Det är betydligt svårare att acceptera möjligheten att man kanske bara har börjat skrapa på ytan.

Och ibland händer något ännu märkligare. Eleven börjar förändra det han ännu inte hunnit förstå. Tekniker modifieras. Principer förenklas. Delar från andra system läggs till. Till slut skapas kanske en ”egen stil”.

Det nya kan naturligtvis vara annorlunda. Men annorlunda betyder inte automatiskt bättre. Det finns en anledning till att traditionellt hantverk tar lång tid att lära sig.

Först lära – sedan förstå

En skicklig sushikock börjar inte sin utbildning med att förklara varför århundraden av japansk matkultur har gjort fel.

• Han börjar med att lära sig.
• Han observerar.
• Han försöker.
• Han misslyckas.
• Han gör om.

Och han fortsätter tills något som från början krävde full koncentration har blivit en del av honom.

Det finns en viktig parallell till budō här.

I början lär vi oss former och tekniker. Vi försöker efterlikna vår lärare. Med tiden börjar vi förstå principerna bakom rörelserna. Först långt senare kan vi kanske frigöra oss från formen utan att samtidigt förlora det som formen var avsedd att lära oss.

Det är stor skillnad mellan att bryta mot en form därför att man inte kan den och att lämna formen därför att man har förstått den.

Utifrån kan resultatet ibland se likadant ut. Men det är inte samma sak.

Tradition betyder inte att ingenting får förändras

Det här är inte ett argument för att gammalt alltid är bättre än nytt. Traditioner som fortfarande lever har alltid förändrats. Lärare har tolkat, anpassat och fört kunskapen vidare till nya generationer.

Budo är inte ett museum. Men meningsfull utveckling kräver något att utvecklas ifrån.

För att medvetet kunna förändra ett hantverk behöver man först förstå hantverket. Annars riskerar innovationen att egentligen bara vara en förenkling. Man tar bort sådant man ännu inte förstått betydelsen av. Och efter några generationer finns kanske formen kvar – men inte innehållet.

Tålamod är en del av träningen

Det kanske är en av de svåraste sakerna med traditionell budo i vår tid. Allt omkring oss uppmuntrar snabbhet.

Snabba resultat. Snabb information. Snabb bekräftelse. Men vissa saker går inte att skynda på.

Man kan läsa om en teknik på några minuter. Man kan se den på en video på några sekunder. Man kan memorera rörelserna under ett träningspass. Det betyder inte att man har förstått den. Djupare kunskap kräver repetition, erfarenhet, misstag, korrigering och tid. Ibland väldigt mycket tid.

Efter många års träning upptäcker man därför märkligt nog inte bara hur mycket man kan. Man upptäcker framför allt hur mycket man fortfarande inte förstår. Kanske är just det ett tecken på att man börjar lära sig hantverket.

Så vilken kampsport är bäst?

Jag vet fortfarande inte.

Och jag är inte säker på att frågan är särskilt viktig.

Hitta något som fascinerar dig. Hitta en tradition och en lärare som har något verkligt att förmedla. Träna. Var nyfiken. Var kritisk – men också tillräckligt ödmjuk för att inse att du inte alltid vet vad du ännu inte har förstått.

Ge det tid.

Inte veckor eller månader.

År.

Kanske decennier.

Och om du en dag väljer att förändra det du har fått lära dig, försök först vara säker på att du verkligen har förstått vad det är du förändrar. Så nästa gång någon frågar mig:

”Vilken kampsport är bäst?”

kanske mitt svar fortfarande blir:

”Vilken maträtt föredrar du?”

Men den verkligt intressanta frågan kommer efteråt:

Oavsett vilken stil du väljer – är du beredd att lägga ner det arbete som krävs för att bli bra på den?

Eller, lite mer utmanande:

Frågan är kanske inte om din kampsport är bra nog för dig.

Frågan är om du är beredd att bli bra nog för din kampsport.

龍水